måndag 3 augusti 2009
Sommarens bästa investering?!
Jag tillhör definitivt inte kategorin ”shopping-sugna kvinnor”!
Det är t o m så ”illa” att min sambo höjer på ögonbrynen(och ser näst intill lycklig ut) om jag någon gång kommer hemsläpande med ngt nytt, som jag köpt)!!
Häromveckan var det så dags! Åkte till Luleå för en valptitt och passade då samtidigt på att ”shoppa loss” – på BILTEMA!!! Sambon såg närmast lyrisk ut då jag kom hem med full-lastad bil med nyinköpta grejor!
Mest nöjd var jag själv med inköpet av BAD-STEGEN, till båten!!!!!!
Att jag över huvud taget har klarat mig utan denna fantastiska tingest, hittils, är en gåta!!
Nåja…………”klarat och klarat” – det är väl just det jag inte har gjort – eller vad sägs om nedanstående episoder ur mitt ”tidigare liv” – utan badstege:
Till saken hör att mina föräldrar visserligen begåvat mig med många fina gener, som varit bra att ha genom livet – men ”de motoriska” måste ha glömts bort vid själva produktionen. ”Stel som ett kylskåp” är nog den närmaste beskrivningen man kan komma, då det gäller mig.
Redan vid tidig ålder blev jag kallad ”farmor” då jag skulle i och/eller ur båtar!
Trots detta har vi alltid ägt - och åkt mycket båt, så träning borde gett färdighet !? För det mesta har det ändock gått riktigt hyffsat, trots klumpigheten , men den senaste tiden har jag, vid åtminstone två tillfällen, ”sjunkit genom isen” – eller snarare vattnet, om man ska vara ordagrann.
Båda gångerna har det skett vid ankomsten till badstranden på Romelsön - och naturligtvis med många solande åskådare på första parkett! Det är nästan så att de numera förväntar sig en liten ”föreställning” då de ser vår båt närma sig - kan känna deras förväntansfulla blickar bakom solglasögonen. Men det är slut med det nu – för jag har BADSTEGE!!!!!!Lycka, lycka!
Egentligen har jag svårt att förklara hur det går till – det liksom ”bara händer”??!!!!
Nåja, första ofrivilliga ”doppet” får jag väl skylla på simultanförmågan! Fast egentligen ska ju vi kvinnor, enligt vetenskapen, klara av att göra många saker samtidigt?! Men i mitt fall - kanske inte i kombination med avsaknaden av motoriska talanger?!
Hursomhelst fick jag ett telefonsamtal mitt under själva avstigningen – gick längs relingen – och PLOPP(eller det var nog mera ett JÄTTEPLASK!!!) så låg jag plötsligt bara där i vattnet!!! ISKALLT, hann jag känna/tänka – innan jag faktiskt hade sinnesnärvaro att rädda telefonen – hela jag var UNDER – utom arm och telefon!!! Jag kanske inte har så dålig motorik i alla fall?!?! Kan ju alltid inbilla mig det:-))!!
Trots allt var jag rätt så nöjd över att slippa köpa en ny telefon. Tur i oturen! Man får väl också känna sig rätt så nöjd över att ha underhållit folket på stranden en stund!
Episod två kunde ha slutat betydligt mer illa däremot……………
Vet egentligen inte hur det gick till då heller men vis av erfarenhet(inga mera plask!) så tänkte jag liksom bara ”glida ner i vattnet” - lite snyggt sådär.Tog mig framtill på båten - satte mig på taket till ruffen och började en ”tjusig nedglidning” - tyvärr tog jag nog inte den smartaste vägen, utan gled liksom ner över framrutan……….KRASCH! sa det - och så ”sögs” hela ändalykten in genom rutan – GLAS-SPLITTER överallt! Återigen en motorisk övning ur den högre skolan(helt klart en reflex från ryggmärgen!) räddade mig från att inte fastna, likt en fällkniv, i framrutan. På ngt förunderligt sätt hamnade jag snabbt i vattnet. Kände att både shortsen och bakdelen hade gått sönder!!!
”Måste det sys”??!! var min första reaktion, när jag kände blodet rinna! Sambon drog ut shortsen därbak och sa ett snabbt NEJDÅ!(Till saken hör att han som snickare aldrig syr utan ”lagar” ALLA sina egna sår med ”vitlim och gasbinda” - och han var nog egentligen inte riktigt den rätta att avgöra det:-)))!)
Snälla människor på stranden kom till undsättning. En av våra grannar ringde sin man som var på väg ut med båten - han fick agera ”Skärgårdsdoktorn”, med sin förbandslåda.
Såret läkte inte förrän efter ca 4 veckor så det var nog djupare än ngn anade.
Som minne har jag numera ett Y-format ärr där bak:-))!
JAG ÄR SÅÅÅÅ GLAD ÖVER MIN BADSTEGE!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HA HA HA HA ååå om jag hade fått se den första episoden. Jag tror att badstegen kan ha snuvat oss från några goda skratt!!
SvaraRaderaJo, då skulle du väl mått va, Pyne!!??
SvaraRaderaDu ska bara vara gla att du inte ärvt ngt av mina motoriska talanger:-)))! Kram!
Var VÄLDIGT rädd om stegen! Tror det var ett klokt köp.. Synd för publiken bara...:)
SvaraRaderaDet är lugnt........INGEN får röra min kära ägodel - now and forever!
SvaraRaderaDetta hade varit ROLIGT att se, men jag fick mig ett gott skratt framför datorn också. Grattis till badstegen. Man får ju tänka på att man blir ju inte yngre precis. Det gäller att vara rädd om sig, jag menar...vadå glasruta genom häcken....hur kunde inte det slutat???
SvaraRaderaHA HA HA!!! Tack för att du delar med dig av roliga anekdoter!
SvaraRaderaTrevligt om det kan roa ngn fler än de solglasögonprydda på stranden:-))!!
SvaraRaderaHAHA, Du är GRYM Inger....:))
SvaraRaderaVilken härlig & intressant blogg, den kommer jag att följa.
Du är bara helt otrolig Inger! Jag skulle gärna ha varit på plats och bistått spektaklet. Att du sen hinner med något annat än dylika ting, är för mig ett under. Badstegen från Bil tema ser verkligen stabil ut så en sån ska jag också investera i. Vad kostade den?
SvaraRaderaKram från I-K
Inger, både du och jag vet vad som egentligen är problemet :-)). Håller med ovanstående: Var rädd om stegen! Stor kram från Hörnefors
SvaraRaderaNågra svar på ovanstående kommentarer:
SvaraRaderaInga-Karin - PRISET på stegen var ENASTEÅNDE LÅGT(nästan så att jag stod på knä då jag betalade!!!) - eller vad sägs om simpla 219 spänn?!?!Värd varenda krona:-))!!!
Lisa: Jadu Lisa, förstod att du skulle ha svaret på mysteriet - har säkert ngt med gravitationskraften att göra - som du vet är vi ju inte bara tunga i gumpen där bak:-))!!