"HELGA HÖGLUND"

Lite då och då brukar jag döma på inofficiella utställningar.
För det mesta finner jag det både inspirerande och givande, då det är mycket lärorikt att titta på - och gå igenom andra hundraser, inte bara vinthundar(som jag varit involverade i, sedan början av 70-talet.)
Ett moment som jag däremot inte är lika förtjust i, är att döma ”Barn med hund” – vissa barn fixar det bra – men jag har också sett alltför mycket krossade förväntningar, både från barnen och barnens föräldrar – som tagit sig uttryck i de mest bisarra former – alltifrån storgråt - till aggressioner som t om kunnat gå ut över hunden! För att inte tala om de som exempelvis kan skicka in en stor hund, ”typ” Grand Danois, med en tre-åring?! Hur snäll hund man än har – så bor det faktiskt en liten ”varg” i alla hundar – och rätt som det är kan ”kemin” mellan två(eller fler) individer inte stämma.......vill inte ens tänka på vad som kan hända då…………!

Men detta ska inte alls handla om ”eländes elände” – utan när till och med jag tyckte det var rätt så kul med ungar och hundar i ringen!
På försommaren, i år, var jag inbjuden till Arjeplogs brukshundsklubbs inofficiella utställning, för att döma. Resan gick rätt in i vildmarken och fjällvärlden - och tro´t om ni vill – men det fanns faktiskt utställningshundar där med!!! Och därtill oerhört glada, tacksamma och positiva hundägare!(Noterbart var också att nästan alla utställare hade samma efternamn - nej, förresten, det pendlade mellan två olika namn:))!)
I slutet av dagen var det så dags för finaler och bl a då ”Barn med hund”!
Flera ekipage var anmälda – men ETT par stal föreställningen totalt. In kom nämligen en kille i sex-årsåldern, med en go och glad Keeshond som följeslagare.(Det visade sig senare att killens familj inte ens var hundägare utan bara hade lånat hunden för stunden) Nu vet jag inte riktigt ”vem som handlade vem" - men det såg bitvis riktigt bra ut – och bitvis fungerade det mindre bra.
Killen jobbade stenhårt och tilltalade hunden högtidligt med både för-och efternamn: ”HELGA HÖGLUND”. Det var allt från konstateranden; ”Helga Höglund är inte i form”, ”Helga Höglund vill inte riktigt” – till mera pådrivande utrop ”Kom igen nu Helga Höglund”:-))!!!
De skötte sig så bra att det till slut bara var ”Helga” och en Collie-tik kvar….spänningen steg!
”Vi tar ett sista varv så ska vi se vem som vinner” sa jag – och de satte av i full fart!!
Tyvärr kroknade Helga på slutvarvet och jag lyfte den röda och blå rosetten i höjden, för avgörandet………såg plötsligt att Helgas handler fick något helt desperat i blicken(?) – och när han sedan då fick den BLÅ rosetten(med ett ursäktande från mig att han inte kunde vinna då Helga ju krokande på upploppet)- drog han en lättnadens suck och sken upp som en sol i hela ansiktet och utropade – ”HE GÖR INGE – JA TYCK BLÅTT Ä SNYGGT!!!!!!”( Underförstått: Vem vill ha en rosa/röd? = ”tjejfärg")!)
Tänk så tacksamt!!!..........Skulle vilja se/höra en riktig utställare som ”bara” får HP istället för ett CK utbrista: – ”Det gör ingenting – jag tycker LILA är snyggt”!!!!!!!!!!
Det är härligt och okomplicerat med barn ibland:-))!