Nu är det verkligen bevisat:-))!!!

Jag har fått flera kommentarer om att många tycker att Play A While Nokia och min Shahnadir Caliber(Gunnar) liknar varandra väldigt mycket på bild!

Detsamma har även Nokias matte och jag kommit fram till.

Imorse då jag gick in på Helmings blogg hade hon publicerat en bildsvit med Nokia i knyckar-tagen ! På flera av bilderna påminde han mkt om Gunnar. Fick då en snilleblixt om att skoja lite med Gunnars delägarinna Bitte(som har honom på halvtid) och även min sambo(husse).

Därmed blev jag själv i "knyckar-tagen"(f´låt Jenny - men det var ju enda sättet att få detta "experiment" att fungera!) - plockade ut en av bilderna och sände den till Bitte. Fick strax ett svar om "Ajabaja - akta magen"! Inte en reaktion på att det skulle vara ngn annan än Gunnar:-))!!

Visade samma bild för husse - han såg heller inte annat än "Gunnar".

Vad de båda däremot reagerade på var ; "Vad är det där för blått bord - vart står det"?!?!

Men hunden tyckte båda att de kände väl:-))!!

Kan inte ens ägarna se skillnad är det nog bara att inse att de måste vara väldigt lika:-))!!!! I alla fall på bild!

Passade också på att arrangera en liknande bild(men tyvärr ingen chokladboll, utan stång - lika god förståss:-))!), bara för kul! Detta är Shahnadir Caliber - inte Nokia.

Snopet!

Det har varit ett helt fantastiskt vackert väder hela dagen idag, så jag såg verkligen fram emot att sluta jobbet och ta en härlig långpromenad med hundarna nu ikväll. Döm om min förvåning då det vackra byttes ut mot tjock dimma, ca 1 km hemifrån!!!
Detta är nackdelen med havet ibland - plötsligt kan dimman bara välla in - så tyvärr ikväll.
Men promenad blev det i alla fall!Vid vår sjöbod hade dimman lättat för en stund - och man såg i alla fall några meter framför sig.

Vi hörde en båt som hade svårt att lokalisera sig där ute - de lät ganska desperata ett tag - men till slut lyckades de ta sig iland. Vi har själva råkat ut för detta någon gång och man känner sig otroligt "liten på jorden"! Oftast cirklar man bara runt runt och det kan ta sin tid att hitta fram - har man riktigt otur kanske man hamnar i Finland:-))!!

Den höga luftfuktigheten gjorde så att spindlarnas fångstnät syntes väl i skogsbacken(klicka på bilden för större format)

Förhoppningsvis återkommer solen till imorrn!

Lydnad - och Whippetspecial

Nu har vi lärt husse både "Hopp i korgen" och "Krypa genom tunneln"!

Skämt åsido - har varit på jakt efter ett bra och funktionsdugligt utställningsområde för den officiella Whippetspecialen i Byske nästa år. Tror vi hittat rätt nu - en helt underbart skött fotbollsplan(rena "heltäckningsmattan", utan ogräs), med lantkänsla. Därtill nyrenoverad bya-gård, där man även kan ställa upp husvagnar.
När vi var på besök stod en massa agility-hinder i kanten av planen och naturligtvis passade vi på att testa litegrann:-))!!
Ser fram emot att "sätta Byske på kartan" för Whippetfolket - och naturligtvis många deltagare!
Blir dessutom en möjlighet att ta cert, tre dagar i följd, då även SvVk och SKK(Int) arrangeras i närheten.

Kärt återseende!

Eftersom mina tikar passade på att löpa efter varandra nu i juli/augusti har Gunnar varit på heltid hos "mamma två", Bitte.
Idag var det så dags för ett kärt återseende, efter drygt en månad! OJ vad glada allihopa var!
Så nu är ordningen, med alla mys-stunder, återställd............
Välkommen hem Gunnar!!!

Så har det hänt............

...............det som man väntat skulle hända någon gång!

För första gången har jag plockat bort en fästing på en av våra hundar...............nja det var ju inte FÖRSTA gången direkt - vi har ju fått någon på oss vid resor "söderöver" - utan detta var den första som "attackerat" oss på våra egna breddgrader.

Vi har ju varit tacksamt skonade från dessa eländiga kryp - men nu verkar det som om de sakta men säkert håller på att invadera även oss i nordligaste Norrland.

Finns bara ett att säga. BLÄÄÄÄÄÄÄ!

"Tempo Gigante"

Igår jobbade Bitte och jag som ringsekreterare på Terrierklubbens utställning i Skellefteå.
Efter 30 års "yrkesvana" har man varit med om det mesta - men frågan var om detta inte var den "snabbaste" domare(Viva Maria Spunar från Polen) jag skrivit för?! Hann i princip aldrig ens titta upp från papperen! Engelsk diktering(med brytning) i rasande fart - oftast med ryggen emot mig, så det gällde att ha "öronen på skaft" också:-))!(Satt ner gjorde hon aldrig under hela bedömningen)Puh!
Man kan i såna här situationer lätt få en känsla av att allt blir "slarvigt" gjort, men domaren var oerhört skicklig, effektiv - och visste vad hon ville! Dessutom en mycket trevlig person - både mot oss, hundar och handlers.
Här har Bitte lyckats fånga oss på bild i alla fall - enda gången man fick en andpaus var då papperen skulle signeras:-))!!

"HELGA HÖGLUND"

Lite då och då brukar jag döma på inofficiella utställningar.
För det mesta finner jag det både inspirerande och givande, då det är mycket lärorikt att titta på - och gå igenom andra hundraser, inte bara vinthundar(som jag varit involverade i, sedan början av 70-talet.)
Ett moment som jag däremot inte är lika förtjust i, är att döma ”Barn med hund” – vissa barn fixar det bra – men jag har också sett alltför mycket krossade förväntningar, både från barnen och barnens föräldrar – som tagit sig uttryck i de mest bisarra former – alltifrån storgråt - till aggressioner som t om kunnat gå ut över hunden! För att inte tala om de som exempelvis kan skicka in en stor hund, ”typ” Grand Danois, med en tre-åring?! Hur snäll hund man än har – så bor det faktiskt en liten ”varg” i alla hundar – och rätt som det är kan ”kemin” mellan två(eller fler) individer inte stämma.......vill inte ens tänka på vad som kan hända då…………!

Men detta ska inte alls handla om ”eländes elände” – utan när till och med jag tyckte det var rätt så kul med ungar och hundar i ringen!
På försommaren, i år, var jag inbjuden till Arjeplogs brukshundsklubbs inofficiella utställning, för att döma. Resan gick rätt in i vildmarken och fjällvärlden - och tro´t om ni vill – men det fanns faktiskt utställningshundar där med!!! Och därtill oerhört glada, tacksamma och positiva hundägare!(Noterbart var också att nästan alla utställare hade samma efternamn - nej, förresten, det pendlade mellan två olika namn:))!)
I slutet av dagen var det så dags för finaler och bl a då ”Barn med hund”!
Flera ekipage var anmälda – men ETT par stal föreställningen totalt. In kom nämligen en kille i sex-årsåldern, med en go och glad Keeshond som följeslagare.(Det visade sig senare att killens familj inte ens var hundägare utan bara hade lånat hunden för stunden) Nu vet jag inte riktigt ”vem som handlade vem" - men det såg bitvis riktigt bra ut – och bitvis fungerade det mindre bra.
Killen jobbade stenhårt och tilltalade hunden högtidligt med både för-och efternamn: ”HELGA HÖGLUND”. Det var allt från konstateranden; ”Helga Höglund är inte i form”, ”Helga Höglund vill inte riktigt” – till mera pådrivande utrop ”Kom igen nu Helga Höglund”:-))!!!
De skötte sig så bra att det till slut bara var ”Helga” och en Collie-tik kvar….spänningen steg!
”Vi tar ett sista varv så ska vi se vem som vinner” sa jag – och de satte av i full fart!!
Tyvärr kroknade Helga på slutvarvet och jag lyfte den röda och blå rosetten i höjden, för avgörandet………såg plötsligt att Helgas handler fick något helt desperat i blicken(?) – och när han sedan då fick den BLÅ rosetten(med ett ursäktande från mig att han inte kunde vinna då Helga ju krokande på upploppet)- drog han en lättnadens suck och sken upp som en sol i hela ansiktet och utropade – ”HE GÖR INGE – JA TYCK BLÅTT Ä SNYGGT!!!!!!”( Underförstått: Vem vill ha en rosa/röd? = ”tjejfärg")!)
Tänk så tacksamt!!!..........Skulle vilja se/höra en riktig utställare som ”bara” får HP istället för ett CK utbrista: – ”Det gör ingenting – jag tycker LILA är snyggt”!!!!!!!!!!
Det är härligt och okomplicerat med barn ibland:-))!

Missundsam?!

Kan detta vara höjden av missundsamhet?!
Här somnar man med benet i mun - allt för att "polarna" inte ska få smaka:-))!!!

SvVk Umeå

I år har vi verkligen inte varit så flitiga med utställandet. Gunnar har varit ute vid tre tillfällen.
Efter två rätt så lyckade tillställningar, med cert på båda - fick vi igår nöja oss med en mer blygsam placering, vid SvVk:s utställning i Umeå. Bättre lycka nästa gång?!

Idag har vädret varit strålande, med ca 28 grader i skuggan. Vi har varit ute på havet förstås och det kändes nog som om detta kanske var den sista stranddagen för säsongen.
Jobbet börjar om igen imorgon, så snart är man inne i vardagslunken............

Första is-träningen...........

Mitt i högsommarvärmen begav vi oss igår till Skellefte AIK:s första is-träning. Något underlig känsla att sitta i arenan, med nästan 30 grader utomhus!
Ett besök på första träningen har blivit något av en tradition för hockey-tokiga Skellefteå.

Närmare 5000 åskådare var på plats igår!!! Snacka om nördar! Otrolig stämning!

Mitt hockeyintresse har följt mig genom livet - inte missat många matcher sedan början av 70-talet!

Och snart drar säsongen igång igen!! HEJA SKELLEFTEÅ AIK!

(Beklagar bildkvaliten - taget med mobiltelefonen)

Hamnmagasinet i Furuögrund

För er som bor på våra breddgrader(eller ev turister) kan jag, så här på sommaren, rekommendera ett besök på hamnmagasinet i Furuögrund. Förutom en överskådlig och fin fotoutställning över byns historia finns även en liten servering - gott och billigt.

Cali på stranden.............

............................och vädret fortsätter att vara strålande! Underbart!
Till veckan börjar "allvaret" igen.............hmmmmmm, vore kanske inte så dumt att bli hemmafru?!?!

Sommarens bästa investering?!

Jag tillhör definitivt inte kategorin ”shopping-sugna kvinnor”!
Det är t o m så ”illa” att min sambo höjer på ögonbrynen(och ser näst intill lycklig ut) om jag någon gång kommer hemsläpande med ngt nytt, som jag köpt)!!
Häromveckan var det så dags! Åkte till Luleå för en valptitt och passade då samtidigt på att ”shoppa loss” – på BILTEMA!!! Sambon såg närmast lyrisk ut då jag kom hem med full-lastad bil med nyinköpta grejor!

Mest nöjd var jag själv med inköpet av BAD-STEGEN, till båten!!!!!!
Att jag över huvud taget har klarat mig utan denna fantastiska tingest, hittils, är en gåta!!
Nåja…………”klarat och klarat” – det är väl just det jag inte har gjort – eller vad sägs om nedanstående episoder ur mitt ”tidigare liv” – utan badstege:
Till saken hör att mina föräldrar visserligen begåvat mig med många fina gener, som varit bra att ha genom livet – men ”de motoriska” måste ha glömts bort vid själva produktionen. ”Stel som ett kylskåp” är nog den närmaste beskrivningen man kan komma, då det gäller mig.
Redan vid tidig ålder blev jag kallad ”farmor” då jag skulle i och/eller ur båtar!
Trots detta har vi alltid ägt - och åkt mycket båt, så träning borde gett färdighet !? För det mesta har det ändock gått riktigt hyffsat, trots klumpigheten , men den senaste tiden har jag, vid åtminstone två tillfällen, ”sjunkit genom isen” – eller snarare vattnet, om man ska vara ordagrann.
Båda gångerna har det skett vid ankomsten till badstranden på Romelsön - och naturligtvis med många solande åskådare på första parkett! Det är nästan så att de numera förväntar sig en liten ”föreställning” då de ser vår båt närma sig - kan känna deras förväntansfulla blickar bakom solglasögonen. Men det är slut med det nu – för jag har BADSTEGE!!!!!!Lycka, lycka!
Egentligen har jag svårt att förklara hur det går till – det liksom ”bara händer”??!!!!
Nåja, första ofrivilliga ”doppet” får jag väl skylla på simultanförmågan! Fast egentligen ska ju vi kvinnor, enligt vetenskapen, klara av att göra många saker samtidigt?! Men i mitt fall - kanske inte i kombination med avsaknaden av motoriska talanger?!
Hursomhelst fick jag ett telefonsamtal mitt under själva avstigningen – gick längs relingen – och PLOPP(eller det var nog mera ett JÄTTEPLASK!!!) så låg jag plötsligt bara där i vattnet!!! ISKALLT, hann jag känna/tänka – innan jag faktiskt hade sinnesnärvaro att rädda telefonen – hela jag var UNDER – utom arm och telefon!!! Jag kanske inte har så dålig motorik i alla fall?!?! Kan ju alltid inbilla mig det:-))!!
Trots allt var jag rätt så nöjd över att slippa köpa en ny telefon. Tur i oturen! Man får väl också känna sig rätt så nöjd över att ha underhållit folket på stranden en stund!

Episod två kunde ha slutat betydligt mer illa däremot……………
Vet egentligen inte hur det gick till då heller men vis av erfarenhet(inga mera plask!) så tänkte jag liksom bara ”glida ner i vattnet” - lite snyggt sådär.Tog mig framtill på båten - satte mig på taket till ruffen och började en ”tjusig nedglidning” - tyvärr tog jag nog inte den smartaste vägen, utan gled liksom ner över framrutan……….KRASCH! sa det - och så ”sögs” hela ändalykten in genom rutan – GLAS-SPLITTER överallt! Återigen en motorisk övning ur den högre skolan(helt klart en reflex från ryggmärgen!) räddade mig från att inte fastna, likt en fällkniv, i framrutan. På ngt förunderligt sätt hamnade jag snabbt i vattnet. Kände att både shortsen och bakdelen hade gått sönder!!!
”Måste det sys”??!! var min första reaktion, när jag kände blodet rinna! Sambon drog ut shortsen därbak och sa ett snabbt NEJDÅ!(Till saken hör att han som snickare aldrig syr utan ”lagar” ALLA sina egna sår med ”vitlim och gasbinda” - och han var nog egentligen inte riktigt den rätta att avgöra det:-)))!)
Snälla människor på stranden kom till undsättning. En av våra grannar ringde sin man som var på väg ut med båten - han fick agera ”Skärgårdsdoktorn”, med sin förbandslåda.
Såret läkte inte förrän efter ca 4 veckor så det var nog djupare än ngn anade.
Som minne har jag numera ett Y-format ärr där bak:-))!
JAG ÄR SÅÅÅÅ GLAD ÖVER MIN BADSTEGE!!!!

Konsten att skratta åt sig själv!

Jag har alltid haft svårt för människor som hela tiden tar sig själv på djupaste allvar!

Så trist det måste vara att umgås med sig själv, då man alltid ska sträva efter att vara så perfekt som möjligt - så att man nästan "glömmer bort att leva"!?

Detta är härmed en uppmaning till alla er därute:

Glöm inte bort att ha kul! Skratta också åt dina egna lustigheter - livet kan vara bra hårt ibland, men "ett gott skratt förlänger livet" och det blir f-n så mycket roligare om man kan ha kul, även i de mest trista vardagssituationerna - humorn finns överallt! Bjud på dig själv!

Bilder från Byske havsbad

...........................där de flesta av hundbilderna med havsbakgrund tas.

Vi har turen att ha tre fina stränder att välja mellan i trakterna av Byske/Furuögrund.

(Klicka på bilderna för större format)