Nu är det verkligen bevisat:-))!!!

Jag har fått flera kommentarer om att många tycker att Play A While Nokia och min Shahnadir Caliber(Gunnar) liknar varandra väldigt mycket på bild!

Detsamma har även Nokias matte och jag kommit fram till.

Imorse då jag gick in på Helmings blogg hade hon publicerat en bildsvit med Nokia i knyckar-tagen ! På flera av bilderna påminde han mkt om Gunnar. Fick då en snilleblixt om att skoja lite med Gunnars delägarinna Bitte(som har honom på halvtid) och även min sambo(husse).

Därmed blev jag själv i "knyckar-tagen"(f´låt Jenny - men det var ju enda sättet att få detta "experiment" att fungera!) - plockade ut en av bilderna och sände den till Bitte. Fick strax ett svar om "Ajabaja - akta magen"! Inte en reaktion på att det skulle vara ngn annan än Gunnar:-))!!

Visade samma bild för husse - han såg heller inte annat än "Gunnar".

Vad de båda däremot reagerade på var ; "Vad är det där för blått bord - vart står det"?!?!

Men hunden tyckte båda att de kände väl:-))!!

Kan inte ens ägarna se skillnad är det nog bara att inse att de måste vara väldigt lika:-))!!!! I alla fall på bild!

Passade också på att arrangera en liknande bild(men tyvärr ingen chokladboll, utan stång - lika god förståss:-))!), bara för kul! Detta är Shahnadir Caliber - inte Nokia.

Snopet!

Det har varit ett helt fantastiskt vackert väder hela dagen idag, så jag såg verkligen fram emot att sluta jobbet och ta en härlig långpromenad med hundarna nu ikväll. Döm om min förvåning då det vackra byttes ut mot tjock dimma, ca 1 km hemifrån!!!
Detta är nackdelen med havet ibland - plötsligt kan dimman bara välla in - så tyvärr ikväll.
Men promenad blev det i alla fall!Vid vår sjöbod hade dimman lättat för en stund - och man såg i alla fall några meter framför sig.

Vi hörde en båt som hade svårt att lokalisera sig där ute - de lät ganska desperata ett tag - men till slut lyckades de ta sig iland. Vi har själva råkat ut för detta någon gång och man känner sig otroligt "liten på jorden"! Oftast cirklar man bara runt runt och det kan ta sin tid att hitta fram - har man riktigt otur kanske man hamnar i Finland:-))!!

Den höga luftfuktigheten gjorde så att spindlarnas fångstnät syntes väl i skogsbacken(klicka på bilden för större format)

Förhoppningsvis återkommer solen till imorrn!

Lydnad - och Whippetspecial

Nu har vi lärt husse både "Hopp i korgen" och "Krypa genom tunneln"!

Skämt åsido - har varit på jakt efter ett bra och funktionsdugligt utställningsområde för den officiella Whippetspecialen i Byske nästa år. Tror vi hittat rätt nu - en helt underbart skött fotbollsplan(rena "heltäckningsmattan", utan ogräs), med lantkänsla. Därtill nyrenoverad bya-gård, där man även kan ställa upp husvagnar.
När vi var på besök stod en massa agility-hinder i kanten av planen och naturligtvis passade vi på att testa litegrann:-))!!
Ser fram emot att "sätta Byske på kartan" för Whippetfolket - och naturligtvis många deltagare!
Blir dessutom en möjlighet att ta cert, tre dagar i följd, då även SvVk och SKK(Int) arrangeras i närheten.

Kärt återseende!

Eftersom mina tikar passade på att löpa efter varandra nu i juli/augusti har Gunnar varit på heltid hos "mamma två", Bitte.
Idag var det så dags för ett kärt återseende, efter drygt en månad! OJ vad glada allihopa var!
Så nu är ordningen, med alla mys-stunder, återställd............
Välkommen hem Gunnar!!!

Så har det hänt............

...............det som man väntat skulle hända någon gång!

För första gången har jag plockat bort en fästing på en av våra hundar...............nja det var ju inte FÖRSTA gången direkt - vi har ju fått någon på oss vid resor "söderöver" - utan detta var den första som "attackerat" oss på våra egna breddgrader.

Vi har ju varit tacksamt skonade från dessa eländiga kryp - men nu verkar det som om de sakta men säkert håller på att invadera även oss i nordligaste Norrland.

Finns bara ett att säga. BLÄÄÄÄÄÄÄ!

"Tempo Gigante"

Igår jobbade Bitte och jag som ringsekreterare på Terrierklubbens utställning i Skellefteå.
Efter 30 års "yrkesvana" har man varit med om det mesta - men frågan var om detta inte var den "snabbaste" domare(Viva Maria Spunar från Polen) jag skrivit för?! Hann i princip aldrig ens titta upp från papperen! Engelsk diktering(med brytning) i rasande fart - oftast med ryggen emot mig, så det gällde att ha "öronen på skaft" också:-))!(Satt ner gjorde hon aldrig under hela bedömningen)Puh!
Man kan i såna här situationer lätt få en känsla av att allt blir "slarvigt" gjort, men domaren var oerhört skicklig, effektiv - och visste vad hon ville! Dessutom en mycket trevlig person - både mot oss, hundar och handlers.
Här har Bitte lyckats fånga oss på bild i alla fall - enda gången man fick en andpaus var då papperen skulle signeras:-))!!

"HELGA HÖGLUND"

Lite då och då brukar jag döma på inofficiella utställningar.
För det mesta finner jag det både inspirerande och givande, då det är mycket lärorikt att titta på - och gå igenom andra hundraser, inte bara vinthundar(som jag varit involverade i, sedan början av 70-talet.)
Ett moment som jag däremot inte är lika förtjust i, är att döma ”Barn med hund” – vissa barn fixar det bra – men jag har också sett alltför mycket krossade förväntningar, både från barnen och barnens föräldrar – som tagit sig uttryck i de mest bisarra former – alltifrån storgråt - till aggressioner som t om kunnat gå ut över hunden! För att inte tala om de som exempelvis kan skicka in en stor hund, ”typ” Grand Danois, med en tre-åring?! Hur snäll hund man än har – så bor det faktiskt en liten ”varg” i alla hundar – och rätt som det är kan ”kemin” mellan två(eller fler) individer inte stämma.......vill inte ens tänka på vad som kan hända då…………!

Men detta ska inte alls handla om ”eländes elände” – utan när till och med jag tyckte det var rätt så kul med ungar och hundar i ringen!
På försommaren, i år, var jag inbjuden till Arjeplogs brukshundsklubbs inofficiella utställning, för att döma. Resan gick rätt in i vildmarken och fjällvärlden - och tro´t om ni vill – men det fanns faktiskt utställningshundar där med!!! Och därtill oerhört glada, tacksamma och positiva hundägare!(Noterbart var också att nästan alla utställare hade samma efternamn - nej, förresten, det pendlade mellan två olika namn:))!)
I slutet av dagen var det så dags för finaler och bl a då ”Barn med hund”!
Flera ekipage var anmälda – men ETT par stal föreställningen totalt. In kom nämligen en kille i sex-årsåldern, med en go och glad Keeshond som följeslagare.(Det visade sig senare att killens familj inte ens var hundägare utan bara hade lånat hunden för stunden) Nu vet jag inte riktigt ”vem som handlade vem" - men det såg bitvis riktigt bra ut – och bitvis fungerade det mindre bra.
Killen jobbade stenhårt och tilltalade hunden högtidligt med både för-och efternamn: ”HELGA HÖGLUND”. Det var allt från konstateranden; ”Helga Höglund är inte i form”, ”Helga Höglund vill inte riktigt” – till mera pådrivande utrop ”Kom igen nu Helga Höglund”:-))!!!
De skötte sig så bra att det till slut bara var ”Helga” och en Collie-tik kvar….spänningen steg!
”Vi tar ett sista varv så ska vi se vem som vinner” sa jag – och de satte av i full fart!!
Tyvärr kroknade Helga på slutvarvet och jag lyfte den röda och blå rosetten i höjden, för avgörandet………såg plötsligt att Helgas handler fick något helt desperat i blicken(?) – och när han sedan då fick den BLÅ rosetten(med ett ursäktande från mig att han inte kunde vinna då Helga ju krokande på upploppet)- drog han en lättnadens suck och sken upp som en sol i hela ansiktet och utropade – ”HE GÖR INGE – JA TYCK BLÅTT Ä SNYGGT!!!!!!”( Underförstått: Vem vill ha en rosa/röd? = ”tjejfärg")!)
Tänk så tacksamt!!!..........Skulle vilja se/höra en riktig utställare som ”bara” får HP istället för ett CK utbrista: – ”Det gör ingenting – jag tycker LILA är snyggt”!!!!!!!!!!
Det är härligt och okomplicerat med barn ibland:-))!